Funäsdalen 2009
     
Dag 1 - 5/7    
Upp i ottan och lasta in allt i bilen. Hunden var hos hundvakten så hundburen ersattes mot packning och kylväska. Färden ställdes mot Funäsdalen, via Mora och Sveg. Tio timmar och 670 km senare stannade vi bilen på Nils Uthus väg i Funäsdalen. Vi checkade in och installerade oss i lägenheten - tre rum och kök plus sovloft. Bastu och värmeskåp finns också. De fungerar på liknande sätt, men det är endast material och storlek som skiljer.

Lägenhet 222


Kommer man till ett nytt hotell, har ju svensken en egenhet att man måste kontrollera balkongen - så gjorde även vi. En fantastisk utsikt över Funäsdalssjön.

Balkong


En promenad till Turistinformationen gjordes innan det blev kväll. En fjällkarta inhandlades för veckans äventyr.
Dagen har varit lång och sängen inbjöd tidigt till sömn.

Utsikt Östgårdens Fjällby




Dag 2 - 6/7    
Det tidiga sänggåendet resulterade i ett tidigt vaknande. Ungefär vid halv sju började vi förbereda dagens vandring. Vi hade bestämt att vi skulle besöka Hamrafjället och Anderssjöfallet som ligger ett par mil mot Norge utmed väg 84.

Anderssjöfallet


Efter 300 trappsteg var vi uppe på kanten till högfjället - ca 850 meter över havet.

300 trappsteg


Vi fortsatte vår vandring genom de taniga björkar som utgjorde trädgränsen och ut på kalfjället. Tack gode gud för kalfjället - inga myggor! Vi bjöds på en fantastiskt utsikt över fjällvärlden och nog verkade det som om de norska fjällen hade mer snö.

Utsikt från Hamrafjället


En kikare är ett bra hjälpmedel för att kunna utforska naturen.

Emily utforskar


Ljungpiparen (Pluvialis apricaria) är en rolig fågel. Inte särskilt rädd och den verkade faktiskt nyfiken på besökarna. Det latinska namnet kan ungefär översättas med: "Den som tillhör regnet och blivit bränd av solen".

Ljungpipare


Vandringen över fjället var i övrigt odramatisk, men sedan började det bokstavligen gå brant utför. Vandringen över fjället hade ändå satt sina spår i benen som nu fick jobba ordenligt i den kraftiga sluttningen. När vi hade kommit halvägs nedför fjället vek leden av tillbaka mot utgångspunkten. Tyvärr resulterade den knähöga undervegetationen och de täta björksnåren i en fantastisk mångfald av blodsugande, flygande insekter. Usch!

Myggskog


Egentligen hade vi behövt att stanna för att äta lunch. Energin och humöret började tryta, men så fort man stannade började insekternas lunch. Vi beslöt att försöka hitta den raststuga som vi hade sett på vägen upp. Hurra, vi hittade den!

Lunchrast


Efter att vi hade avnjutit spagetti och köttfärssås från en värdelös termos, gick vandringen tillbaka till bilen och vill härmed avsluta dagen med en text av den svenska författaren Karl-Erik Forslund - "Vädjan till vandrare", som var anslagen i raststugan.

Funäsdalsberget

Varsamt far i bygd och mark, skada icke kådig bark.
Riv ej björkens vita hud, stör med skrän ej skogens ljud.

Bort med skräp och matsäcksrester, städa efter er, Ni gäster.
I naturens helgedom, skövla icke blad och blom.

Tänd ej eld, men om Du tänder, släck var glöd i kol och bränder.
Låt ock bli att simpelt rita, plank och vägg med kniv och krita.

Skona det som annans är, akta allt som minne bär.




Dag 3 - 7/7    
Efter en mellanlandning för att fylla på bränsle styrde vi kosan mot Mittåkläppen. Den sista biten av vägen var belagd. Inte med asfalt utan med en avgift - 40 kronor. Ja, vi vet att vi är här för att vandra, men de som är väghållare skall väl överleva de också.

Vägen till Mittåkläppen


Vi parkerade vid Djupdalsvallens fäbod och vandrade iväg de 2,5 km mot fjället. Några fjällkor och kalvar hindrade oss i vår vandring och ställde gärna upp för en fotosession.

Fjällkor


Halvvägs stannade vi och åt varsitt äpple och njöt av den fantastiska utsikten.

Utsikt


Vi fortsatte uppför fjället och valde den lätta vägen upp. Det fanns en betydligt mer utmanande och brant väg, men som tur var kunde vi skylla på att Emily inte skulle klara den vägen. Sanningen var nog en annan. Till slut står vi nöjda på 1212 m.ö.h.

Toppen


Uppe på toppen passade vi på att logga en geocache GC1D2E3, som endast sju hade tagit innan oss. Därefter fixade vi till lite lunch på vårt nya gasolkök från Biltema. Funkade kanonbra!

Lunchdax


Vägen ner var odramatisk och när vi kom tillbaka till fäboden avnjöt vi varsin våffla.

Våffla - mums!




Dag 4 - 8/7    
Regn, regn, regn. Den fjärde dagen inbjöd inte till några längre vandringar. 8 grader och en molnbas som låg 100 meter över våra huvuden. Vattnet forsade nedför huvudgatan där en marknad hölls dagen till ära. Knallarna uppskattar säkert regnsamlingar i presenningar och besökare som skvätter av paraplyerna på deras varor.

Regn!


Vi beslutade att "vandra" 600 meter till Härjedalens Fjällmuseum, där man visar hur tre olika kulturer har verkat tillsammans i bygden - samer, bruksarbetare och bönder. Ett besök kan rekommenderas till detta museum för alla sinnen.

Barnens museum


På vägen tillbaka till lägenheten stannade vi i ett av marknadsstånden och köpte lite fikabröd. Kaffet smakade bra framför TV:n.

Fika


Nej, i soffan kan vi ju inte sitta hela dagen. Varför inte åka till Norge och cacha? Den närmaste och mest lättåtkomliga cachen var Rørås No.3 (GCJX6W). På med regnkläderna och i väg med bilen. Först asfaltsväg med vita streck i mitten, sedan gula streck. Därefter tog vi av på en mindre väg med en öppen bom, som vi hoppades skulle vara öppen när vi kom tillbaka. Vägen blev mindre och mindre och till slut borde vi väl stannat, men man kunde köra en bit till. Sedan tog det stopp där det var blött och väldigt kladdigt.

Parkering


Ungefär 200 meter från den så kallade parkeringen hittade vi cachen och tittade tillbaka på de gamla byggnaderna. Man kunde verkligen höra historiens vingslag. Redan i mitten av 1600-talet började man med gruvbrytningen i området.

Byggnader


Det fanns en del öppna gruvhål, så man kunde inte springa omkring. Det var vi ändå inte intresserade av på grund av allt regn som vräkte ner. Nu åkte vi tillbaka i till Sverige och Emily hade hittat vår första cache i Norge.

Se opp




Dag 5 - 9/7    
Vi åkte i väg runt nio tiden mot Ramundsberget och "Mickelinas värld". Vi parkerade bilen och gick till Östhangsliften, betalade 90 kr och åkte iväg. Kallt och blåsigt var det, bara drygt nio grader. Vi ångrade då att vi inte hade tagit tjocka tröjor på oss.

Östhanget linbana


När vi kom upp till toppen hälsade Mickelina oss välkommen. Huttrande satte vi på oss regnkläderna för att få upp värmen. Utmed slingan nedför berget fick man lära sig mer om de djur som lever på fjället. Vid varje station fanns ett snidat trädjur. Detta var verkligen ett tafatt försök att efterlikna Trollskogen i Sälen.

Mickelina


När vi kom tillbaka till parkeringen kollade vi GPS:en om det fanns en cache i närheten. Det gjorde det och vi satte kurs mot "Gruvan" (GCX9XA). Det fanns ju ingen anledning att ta den lätta vägen upp för berget, det vill säga följa stigen fram och tillbaka. Sagt och gjort svängde vi av och gick rakt uppför berget istället. Ungefär 160 höjdmeter senare kom vi upp till gruvområdet.

Ramundsberget


Vi irrade runt ett tag och letade efter ett möjligt gömställe. Ledtråden var "Tre meter från cirkelns mitt. På en avsats 50 cm från marken och under en träbit". Vilken cirkel? När vi hittade ingången till gruvan förstod vi att vi måste in i det kalla, fuktiga mörkret.

Ingång till gruvan


En bit in kom vi till "cirkeln" och såg dagsljuset från ovan. Där delade sig gruvgången och efter lite trevande i mörkret kunde vi hitta gömman under några stenar. Sedan tog vi leden tillbaka till bilen.

Cachen hittad i gruvan


Efter lunch begav vi oss till en nedslagsplats för att logga "Där stjärnor faller och där barnvagnar möts" (GCY5YR). För ca 2000 år sedan slog en meteor ner och skapade en 44 meter bred krater i skogen. På 2,5 meter höga vallen intog vi eftermiddagskaffet.

Krater


Vi avslutade dagen med att logga "Happy Easter" (GC1PZJW) och "Merry Christmas" (GC1K66Z). Hoppas att solnedgången över Stor-Skarven betyder vackert väder. Nej, sådan tur har vi väl inte...

Solnedgång




Dag 6 - 10/7    
Nej, så´n tur hade vi inte. Regnet vräkte ner och regnställen åkte på innan vi gav oss i väg mot Svansjön och Vättafjället. Det tog en liten stund innan vi hittade var vi skulle betala vägavgiften, men när de 30 kr var betalade gav vi oss upp mot fjällparkeringen. Det var ca 8 grader och regnet kom vågrätt med marken, men ska man fjällvandra så ska man.

Svansjön


När vi kom fram till fiskarstugan hittade vi lite lä bakom en vägg. Eftersom regnet kom från sidan, kunde vi hålla sockerkakan någorlunda torr. Efter den korta pausen åkte ryggsäckarna på igen. Enligt ruttbeskrivningen skulle man ta sikte på några stora stenar på toppen av fjället för att hitta rätt, men inga stenarblock kunde ses från Svansjön eftersom hela fjälltoppen var insvept i ett grått regnmoln. Som tur var hade vi lagt in rutten i GPS:en och kunde vandra vidare.

Fiskarstuga


Halvägs upp på fjället var regnet så kraftigt att vi övervägde att vända tillbaka mot parkeringen igen. Vi beslöt oss för att bestiga toppen och sedan vända nedåt igen. Väl uppe på 1100 m.ö.h. lättade regnet och vi beslöt att kura ihop oss bakom en av de stora stenarna och äta lunch.

Vättafjället - Lunch


När vi hade ätit upp ris och Chili con Carne, diskade vi i en fjällbäck, packade ryggsäckarna och vände tillbaka nedför fjället igen. Plötsligt lättade alla molnen över Svansjön och vi fick se en fantastisk utsikt och kunde sikta på parkeringen.

Svansjön - moln


Molnen lättade så att vi kunde få en fin utsikt över Svankläppen, som vi får bestiga en annan gång. Men lyckan varade en kort stund. Några hundra meter innan vi kom tillbaka till bilen öppnade sig himmelen igen och de torra regnställen hann bli riktigt blöta.

Svankläppen


Efter en bastu och fika tittade vi på "Hitta Nemo". Då började det surra utanför dörren och vi gick ut och tittade mot granntomten. Det var en jättestor mygga som startade mellan husen.

SE-HST



Dag 6 - 11/7
Dagen började med att avgöra hur vädret skulle bli. Lite regnmoln vid den norska horisonten, men det blir nog hyggligt väder idag. Vi packade ryggsäckarna med lunch, varma tröjor och regnbyxor och gav oss i väg på den närmaste vandringsleden. Närmare bestämt den led som går runt och upp på Funäsdalsberget. De kallar den Guldtur nummer 5.

Guldtur nummer 5


Leden började bakom kyrkan. Nej, det blev fel och vi fick gå tillbaka och försöka igen. Leden gick naturligtvis på asfalterade vägar vid sidan om riksväg 84 genom Funäsdalen och fortsatte sedan genom en hage. Nej, det blev fel igen och vi fick leta reda på de dåligt utsatta ledmarkeringarna. Nu hittade vi äntligen en vägvisare mellan två hus och vi gav oss in i skogen.

Vandringsled


Detta var verkligen björnmarker och man förväntade sig att Nalle skulle dyka upp bakom varje krök. En bit in i skogen såg vi tydliga björnspår.

Björnspår


Gårdagens regn hade gjort leden mycket blöt och man fick verkligen kontrollera var man satte fötterna. Som tur gick de blötaste partierna av leden på spångar. Jag vill gå först, skrek alltid Emily några meter innan spångarna.

Spång'


Solen gjorde att man blev väldigt varm när vi jobbade oss uppför mot 980 meter över havet. Vi stannade ibland och fyllde på vätskeförlusten. Man kunde då passa på att beundra den fantastiska utsikten. Klicka här för panoramabild.

Utiskt


Väl uppe på bergsplatån letade vi upp ett lämpligt ställe för att äta vår medhavda lunch. En klippa gav oss lä och mossan ett mjukt underlag.

Klipplunch


Efter lunchen gick vi vidare på leden och efter någon kilometer kunde vi se de norska, finska, danska och svenska flaggorna som vajade stolt vid toppstugan. Vi gick in och fikade i den mysiga stugan, där den öppna spisen sprakade välkomnande.

Mysigt


Efter bullar och chokladkakor sattes GPS:en på för att kontrollera var cachen "Toppstugan" (GC1DMB9) låg. Den låg bara några meter nedanför våra fötter och hittades efter lite letande. Vi tog liften tillbaka nedför berget och vandrade sista biten hem till Östgårdens Fjällby.

Liften


Nu är hela lägenheten städad och tidigt i morgon bitti åker vi hem.

Solnedgång




Dag 7 - 12/7
Vi lastade in det sista i bilen och lämnade nyckeln i skåpet utanför receptionen. Vi kom i väg från Östgårdens Fjällby ca 06.45 och styrde kosan mot söder. På grund av vår busiga navigator svängde vi in en avtagsväg för tidigt, men det gjorde inget för då fick vi se de första renarna i det fria på hela resan.

Renar


De var fina, där de sprang på myrarna. Först två, sedan sju och sedan bortåt hundra renar. Det var en upplevelse att se så många på en gång, tills de ställde sig på vägen och gick - mycket sakta - framför bilen.

Renar på väg


Efter en stund flyttade de på sig och ca 11 timmar senare körde vi in i Källebäcken.

Källebäcken Havre